Igår drog en vild och rätt förvirrad debatt om pyrofrågan igång igen. Polisen och SEF gick ut med motstridiga uppgifter kring hur illegal pyroteknik ska hanteras, med kaos på sociala medier som följd. När man rotar lite i frågan verkar det emellertid inte vara mycket nytt att faktiskt snacka om – i alla fall inte ännu. Vi reder ut begreppen.
Gårdagens debatt i sociala medier tog fart sedan Isabell Thorén (Rikspolisstyrelsen, RPS) hävdat att en hårdför strategi mot illegal pyro nu fastslagits. Fokus riktades mot ett sjupunktsprogram fram, där upprepad pyroteknikanvändning skulle kunna leda till att läktare utryms, att klubbar tvingas spela med särskilda sektioner avstängda eller inför helt tomma läktare. Strategin skulle enligt Thorén stödjas av bland andra SvFF och SEF. Det här dementerades dock under natten av SEF, som via sin hemsida gjorde klart att uppgifterna är felaktiga. Under förmiddagen ringde undertecknad upp SEF:s generalsekreterare Mats Enquist för att få veta vad som hänt.
Förvirringen tycks grunda sig i det faktum att frågan kretsar kring två dokument. Det ena är en övergripande nationell strategi mot ordningsstörningar kring idrott, framtagen av bland andra RPS, SvFF, SEF samt representanter för svensk hockey och bandy. Om denna är man överens.
Till strategin finns dock även en ”handledning” eller handlingsplan, som konkret går igenom de olika områdena i strategidokumentet. Kapitel 6 i denna handlar om pyroteknik och del 6.2.1 utgörs av nämnda sjupunktsprogram. Två saker är helt centrala kring handlingsplanen:
I uttalandena från Isabell Thorén verkar det alltså som att man är överens om hela paketet. SEF:s bild är att man är överens om övergripande delar, men att handlingsplanen ännu inte är fastslagen. Framför allt den mycket komplicerade pyroteknikfrågan måste behandlas betydligt mer inom fotbollen innan det finns en samsyn.
Dialog i frågan kommer bland annat föras under ett stort säkerhetsmöte i december, där exempelvis SEF, klubbarna (inklusive SLO:erna) och SFSU kommer vara representerade. Förhoppningen är, enligt Enquist, att nå fram till en handlingsplan innan nästa säsong. Han betonar även vikten av att vi faktiskt måste nå en förbättring av läget kring pyrotekniken. Trycket på fotbollen att hantera frågan har ökat markant de senaste åren och om inte fotbollens aktörer klarar av att hantera det, då finns det risk att myndigheterna – exempelvis genom Rikspolisstyrelsen – gör frågan till sin.
Just nu verkar det alltså inte finnas så mycket nytt i pyrofrågan. Att en nationell strategi är på gång är känt sedan länge och redan i dag finns lagstöd för att polisen ska kunna utrymma arenor eller införa inskränkningar i tillstånden för matcharrangemang. Vad som överraskade i gårdagens rapportering, var att alla parter påstods vara överens om att möjligheten ska tillämpas systematiskt vid grova fall av pyroanvändning – men där är vi alltså inte ännu. Vi får helt enkelt avvakta vinterns arbete innan det finns anledning att rasa över frågan igen.
