En anledning till att Polisen under våren kunnat genomföra en mer offensiv användning av den så kallade villkorstrappan – med bland annat “samtyckesvisitationer”, förbud mot flaggor och en redan nu presenterade framtid där svensk elitfotboll spelas helt utan publik – är att fotbollen lämnats utanför den föregående dialogen.
I stället har Polisen och Riksidrottsförbundet (RF), genom den senares ordförande och tidigare Rikspolischefen Björn Eriksson, beslutat att fotbollen och dess organisationer ska uteslutas från samverkan som rör fotbollen. Detta innebär att dialogen i stället ska föras mellan Polisen och RF.
Om Svenska Fotbollsförbundet (SvFF), Svensk Elitfotboll (SEF) och supportrar hade varit med i dialogen är vi övertygade om att vi funnit en mer positiv utveckling. Vi har har med vår gemensamma expertis och erfarenhet mycket att bidra med i dessa frågor. Detta kan bland annat ses i svensk fotbolls värdsunikt positiva utveckling, där vi idag har fler och tryggare svenska fotbollsbesökare än någonsin på våra läktare. En mångårig utveckling som Polisen, efter samråd med RF, nu är på väg att vända.
Björn Erikssons agerande för att lyfta fotbollens frågor – och då främst elitfotbollens sådana – från fotbollens aktörer till sig själv och RF är mycket olyckligt eftersom han på så vis lyft de frågor som berör supportrar och klubbar till en nivå där våra röster inte blir hörda.
Igår presenterade Expressen här att Björn Eriksson i denna process, som försatt svensk fotboll, dess anställda och supportrar i fara, suttit på dubbla stolar. I denna roll har han varit med och säkerställt att Polisen och Säkerhetsbranschen gynnats på fotbollens bekostnad. Björn Eriksson borde insett den problematik som kommer med att just han varit en nyckelspelare i denna utveckling och frånsagt sig påverkan i frågan – istället har han ökat sin påverkan.
Björn Eriksson har i sitt agerande som ordförande för Riksidrottsförbundet gått sina tidigare arbets- och uppdragsgivares (Polisen och Säkerhetsföretagen) ärenden medan han låtit fotbollen, dess anställda och supportrar betala priset – fysiskt, kulturellt och ekonomiskt.
Detta är skamligt. Björn Eriksson ska skydda och företräda fotbollen, inte lyfta den från påverkan och sedan möjliggöra för andra aktörer att använda den utifrån egna ekonomiska intressen.
SFSU anser att förtroendet för Björn Eriksson är förbrukat och att det är en omöjlighet för honom att sitta kvar som ordförande för Riksidrottsförbundet. Därmed kommer vi att arbeta för en ny ordförande i Riksidrottsförbundet.
Sedan tidigare har vår medlemsförening Allmänna Supporterklubben uttalat sig i frågan. Uttalandet kan läsas här.
