Häromdagen nåddes Svenska Fotbollssupporterunionen av nyheten att den danska fotbollsklubben FC Köpenhamn vill köpa in sig i den svenska fotbollsföreningen FC Rosengård 1917. Medan förslaget till synes inte bryter mot 51%-regeln lyfter det upp flera fundamentala frågor som den svenska fotbollen behöver ta ställning till. Dels anser SFSU att upplägg där annan part än föreningens medlemmar tillåts utöva väsentlig makt, och i det här fallet dessutom inneha mer än nittio procent av föreningens ekonomiska rättigheter, är djupt problematiskt. Dels går det emot den svenska fotbollens modell, värderingar, och övertygelse om att medlemsägda föreningar är vägen framåt för fotbollen i stort. Multiklubbsägande (problematiken kring multiklubbsägande, med den engelska förkortningen MCO, har diskuterats flitigt i internationell press i flera år.) är det inte. Att svensk fotboll, hur lite det än må vara, skall bidra till den globala utvecklingen med en och samma ägare till flera klubbar i olika länder, är för oss otänkbart. Vidare bör dansk talangutveckling och fotbollsekonomi inte vara en prioritering när vi diskuterar vad som är viktigt för svensk fotboll.
Svenska fotbollförbundet bör nu med hjälp av våra fotbollsföreningar, supporterföreningar, och andra centrala organisationer agera mot den här typen av utveckling. I Sverige liksom i resten av världen. Det är ingen överraskning att den här typen av förslag och propåer kommer till svenska föreningar. Den internationella fotbollens utveckling har gått åt samma håll under många år. Det är förutsägbart att starka krafter i och utanför Sverige kommer försöka importera många av de system som möjliggjort den utvecklingen i övriga Europa och världen hit till den svenska fotbollen. SFSU är övertygade om att vår fotboll är unik, välfungerande, och värd att försvara. Tidigare nämnda aktörer måste gemensamt hjälpas åt för att säkerställa att våra regelverk stärks, och att de är tillräckliga för att beskydda vår modell och dess föreningsdemokratiska principer.
