Hösten 2023 publicerar SFSU en artikelserie om att vara engagerad supporter. Under de kommande veckorna kommer ett antal olika supporterprofiler från våra medlemsföreningar att synas på vår hemsida för att berätta om hur deras engagemang yttrar sig, och vad supporterskapet inneburit för dem. I dag publicerar vi del sex där vi pratar med Pepe Salgado, styrelsemedlem Peking Fanz.
1. Hur började du engagera dig ideellt?
Det är en lite lustig historia. När jag kom till Norrköping visste jag inte ens att de hade ett fotbollslag med så mycket historia som IFK. Jag kommer från Spanien, har alltid stöttat Real Madrid och jag visste väldigt lite om svensk fotboll förutom de två gånger som Göteborg vann UEFA-cuper på 80-talet. Så efter mer än sex år i Norrköping fick jag en biljett för att se en gratis match. Jag satt på familjeläkaren och därifrån såg jag Curva Nordahl och då kom minnena och känslor av att leva fotboll under supporterkulturen tillbaka till mig. Säsongen efter köpte jag säsongsbiljett till Curva Nordahl och säsongen efter det blev jag medlem i Peking Fanz.
Jag kände mig välkommen, folk pratade med mig, vi delade erfarenheter, jag fick vänner och efter en kort tid bjöd de in mig att vara i Peking Fanz styrelse. Och här är jag nu, och hjälper till med allt som behövs.
2. Vad inom supporterkulturen gör ditt hjärta lite större och varmare?
Huvudsaken är att fotbollen upplevs helt annorlunda. Upplevelsen överskrider de 90 minuter som matchen varar. Den dagen jag vaknar och det är match, då har jag inget annat i tankarna. Då tänker man på att träffa de andra, ta några öl, äta tillsammans, skratten, ramsorna, nervositeten för hur spelet kommer att gå, om min hals kommer att hålla för att heja och sjunga under hela matchen. Jag ser människor som ler när de går nerför gatan med lagets färger och den där glädjen, euforin sprider sig och växer. Och allt detta innan man går in på stadion. Väl inne känner jag mig som en del av något större, viktigt, kul, jag ser Curva Nordahl full av människor som sjunger, hoppar, hejar alla tillsammans, axel vid axel med vänner. Kanske hjälper man till med tifot. Atmosfären som skapas när pyro slås på och hur jag senare inser att spelarna har spelat i 15 minuter och jag har fortfarande inte ens sett gräset. Det är ju alltid bättre om laget vinner, men det är många dagar då resultatet inte är bra och jag ändå går hem nöjd för jag vet att jag har givit allt på läktaren och att människorna runt omkring mig har givit vad laget inte kunde. Det är också något speciellt när man åker på bortamatcher, bussresan är lika spännande med skratt, ramsor och roliga samtal. Det känns som en utmaning, inte för spelarna, utan för fansen. Vi vet att vi är färre och att när det kommer till kampen mellan klackarna har vi det svårt men vi ger ändå alltid allt. Jag minns min första match borta, mot IFK Göteborg, där Peking vann med 1–3 om jag minner bra. Efter det andra målet var det tyst på stadion förutom vi, Pekingfans som skrek ”Norr, Norr, Norrköping” och efter det tredje målet var det likadant – hela stadion ljöd i Snokas rytm. Jag vet inte om det var kvällens ljus, doften och färgen från pyro, flaggorna och halsdukarna som fladdrade i vinden, känslan av brödraskap, glädjen över den förestående segern, för mycket öl eller allt tillsammans men de verkade som magiska stunder för mig.
3. Berätta om någon gång då ni tillsammans med en annan förening arbetat tillsammans för supporterkollektivet?
Jag tycker att en viktig del som måste beaktas när man skapar en supporterkultur kring en fotbollsklubb är att ha kontakt med själva klubben. Peking Fanz är en förening som har ett stort antal medlemmar men anordnar event även för icke-medlemmar, så vi når ännu fler supportrar. Detta ger oss en mycket bred förståelse för åsikterna hos genomsnittliga fans och relationen de har med resten av supportrar och med klubben. Det är därför vi alltid har kontakt med klubben. Vi brukar ha möten med klubben en gång varannan månad eller så där vi inte bara samordnar aktiviteter som resor, utan även för att låta dem veta supportrarnas perspektiv angående möjliga förbättringar. Exempelvis biljettpriser för att göra tillgång till matchen överkomlig för alla Pekingälskare oavsett ekonomisk status. Vi diskuterar också om vad man kan erbjuda i kioskerna i angående mat eller dryck, hur vi kan förbättra tillgången till arenan för att undvika långa köer vid entrén, och annat sådant som fansen lever med men som kan gå klubben obemärkt förbi. Ett nyligen genomfört och viktigt samarbete som har gjorts tillsammans är att designa halsdukar med namnen på de olika stadsdelarna i Norrköping samt olika städer och tätorter i Östergötland med idén om ”en stad, en klubb” och ”en region, en klubb”. Att sälja halsdukar som har identiteten från ett område där man växte upp förenat med den fotbollsklubb du älskar verkade vara en mycket intressant idé för oss, inklusive att kunna förena staden där du bor med ditt hjärtas klubb. Själv skulle jag älska att ha en IFK Norrköpingshalsduk med namnet på min hemstad i Spanien. Det finns dock folk som inte är särskilt glada över att se Linköping på en IFK Norrköpingshalsduk, det förstår jag, men man måste också förstå att det finns Peking supportrar i den staden. Det regnar aldrig enligt allas smak som man säger i mitt land.
4. Berätta om något i supporterkulturen hos Peking Fanz som blev en positiv händelse och utveckling för supporterföreningen!
Jag tror att något väldigt viktigt som skapas och som Peking Fanz hjälper till är att ge synlighet och stöd till damfotboll, framförallt till IFK Norrköpings damlag. Under förra säsongen, när tjejerna fortfarande var i Superettan, började vi redan vid några matcher sätta upp en miniklack. Till exempel var den första matchen efter pandemin som ett stort antal människor kunde delta på en match där tjejerna spelade. Det var en bra upplevelse eftersom folk såg fram emot livefotboll och tjejerna verkade väldigt entusiastiska över folkets stöd. Där insåg vi att det fanns tillräckligt med respons från fansen för att vi skulle kunna försöka bygga en klaclkäktare för att stötta damlaget. Därifrån har det anordnats resor för bortamatcher samt att några personer försökt hjälpa till att dra igång en klackläktare. Vi har hittat egen trumma, en trummis och en klackledare och vi försöker uppmuntra folk att komma och se matcherna. Vi har även varit i kontakt med IFK Norrköping för att kunna skapa lite stämning inför matcherna och arrangera en plats att värma upp inför matchen. Vi har några fler aktiviteter under resten av säsongen för att stötta damlaget i några bortamatcher. En viktig milstolpe att notera, då det var något speciellt, skulle vara arrangemanget av matchen mot grannstaden/rivalen Linköping där mer än 4 000 Peking supportrar kom för att stötta Östergötlandsderbyt. Människor samlades på stadens torg för att värma sina röster innan matchen och tågade sedan till stadion. Jag tror att det, i alla fall i Sverige, aldrig har varit så bra stämning kring en damfotbollsmatch. Det var något riktigt stort, om vi tar hänsyn till den genomsnittliga närvaron på arenorna under damfotbollsmatcher i Sverige. Inte ens i hemmamatchen mot Linköping var det lika många fans. Allt detta arbete har resulterat i att vi fått stipendium från Norrköpings kommun. Norrköpings kommuns stipendium med inriktning på stöd och engagemang i anslutning till idrottsaktiviteter. Vi diskuterade länge om pengarna skulle spenderas på Ibiza eller Korfu nästa sommar men till slut bestämde vi oss för att det var bäst att använda dem för att fortsätta stödja IFK Norrköpings damlag.
