Hösten 2023 publicerar SFSU en artikelserie om att vara engagerad supporter. Under de kommande veckorna kommer ett antal olika supporterprofiler från våra medlemsföreningar att synas på vår hemsida för att berätta om hur deras engagemang yttrar sig, och vad supporterskapet inneburit för dem. I dag publicerar vi del fem där vi pratar med Emma Ernlund, styrelseledamot Sektion Jija Falkenberg.
1. HUR BÖRJADE DU ENGAGERA DIG IDEELLT?
Jag har varit ideellt engagerad så länge jag kan minnas. Man pratar ibland om idrottshabitus och jag fick lyxen att ha med mig ett starkt sådant hemifrån. Jag har varit allt från domare, tränare, funktionär, suttit med i olika styrelserum, diverse utvecklingsprojekt, krängt alldeles för många korvar, med mera, men det jag brinner allra mest för är att driva Sektion Jija tillsammans med mina polare.
2. VAD INOM SUPPORTERKULTUREN GÖR DITT HJÄRTA LITE STÖRRE OCH VARMARE?
Supporterkulturen är det finaste vi har så för att svara på den frågan får man nog skriva en bok eller två. Men något som jag verkligen kan älska med oss är att ingen håller på Falkenbergs FF för att det är nice. Håller man på Falkenbergs FF så gör man det innerligt och genuint, i skräck och i lust. Tills döden skiljer oss åt!
3. BERÄTTA OM NÅGON GÅNG DÅ NI TILLSAMMANS MED EN ANNAN FÖRENING ARBETAT TILLSAMMANS FÖR SUPPORTERKOLLEKTIVET?
Generellt är vi dåliga på att arbeta med andra och kan helt klart göra det mer än idag. Men när det gäller de stora frågorna såsom 51% regeln eller Villkorstrappan har vi alltid gjort allt det vi kan för att bidra på bästa sätt. Och det finns ju inget annat än stå upp tillsammans i sådana fundamentala frågor.
4. BERÄTTA OM NÅGOT I SUPPORTERKULTUREN HOS SEKTION JIJA SOM BLEV EN POSITIV HÄNDELSE OCH UTVECKLING FÖR SUPPORTERFÖRENINGEN?
Topp 1 är när vi tog beslutet att starta upp Sektion Jija 2021. Det var vi som åkte på allt, målade allt, drog i allt, kämpade för allt. Så för att få ännu mer kraft och kunna göra allt det vi redan gjorde, fast mer organiserat, tog vi beslutet att bilda en egen supporterförening. Vi kände att ska vi någonsin få gå i pension så måste vi ta tag i det här. Ska vi locka den yngre generationen att stötta sitt lokala lag, måste vi jobba för en aktiv läktarkultur varje dag. Och trots dubbla nedflyttningar, harvet i ettan som aldrig tycks ta slut? har vi ändå gjort framsteg! Vi är långt ifrån där vi vill vara, men alla timmar vi lägger ner, tillsammans i Jija, år efter år, kommer att bära frukt en vacker dag!
