Intervjuserie om tifo, del 7, Sofialäktaren Tifo

1. VAD ÄR OCH VAD BETYDER TIFO FÖR DIG?
Krasst sett är det ju en befängd sysselsättning. Man låter sin fritid slukas av en massa oavlönade timmar av fysiskt slit, som sedan mynnar ut i en koreografi på dryga minuten för att allt som oftast slängas efteråt. För oss är däremot all denna uppoffring en slags yttersta kärleksyttring till klubben, och lönen kommer i form av all uppskattning från både spelare och övriga supportrar, samt förhoppningsvis en seger. Det arbete vi lägger ned är ju nämligen inte helt utan krav på motprestation, även om det är ideellt, utan det är ju tänkt att peppa spelarna till att under sina 90 minuter presentera en insats är som är symmetrisk mot det slit vi lagt ned.

2. HUR BLEV DET ATT DU BÖRJADE ENGAGERA DIG I TIFO-VERKSAMHETEN?
Jag hade börjat sprida lite stickersmotiv på ett par Djurgårdsforum som var aktiva vid tiden. När en engagerad polare drog med mig på tifo fixen så kom det fram att det var jag som låg bakom dessa motiv, och därefter fick jag i uppdrag att ta fram skisser på några tifoidéer som de ledande hade filat på.

3. HUR SER DU PÅ UTVECKLINGEN AV TIFO I SVERIGE OCH ÖVRIGA EUROPA?
I Sverige har tifoscenen visserligen varit stark under en lång tid, men på senare år känns det verkligen som att den stärkts ytterligare. Det som framförallt är markant här tycker jag dels är hur koreografierna ökat i både kvalitet och kvantitet hos de mindre lagen, men också hur det blossat upp en konkurrens mellan storklubbarna där tifogrupperna hela tiden pushas vad det gäller graden av tekniskt komplexitet eller detaljrikedom. Det märks att denna ständigt höjda ribba gör det tuffare att sitta vid planeringsbordet och ta fram säsongens idéer, men oj vad det gynnar den svenska tifokulturen, även om det primära adressaten alltid kommer att vara det egna laget snarare än scenen i stort.

När det kommer till Europa så gäller väl egentligen samma sak. I och med den gemensamma arena som sociala medier utgör så får vi ju samma ribbhöjande konkurrens fast mellan lag från hela kontinenten, och att man i ännu högre grad måste vara först med en idé för att sticka ut i detta virrvarr av bilder och filmklipp. Samtidigt finns det ju en i någon mån högre acceptans för att inspireras över nationsgränserna än direkt från en ligakonkurrent, så det blir ju också att hela Europa-scenen lyfts av detta på ett sätt.

4. VAD VILL DU TIPSA OM TILL NÅGON SOM VILL ENGAGERA SIG MER I TIFO MEN INTE VET I VILKEN ÄNDE DE SKA BÖRJA I?
Man ska veta att tifoverksamheten är omättlig när det kommer till bemanning. Detta gäller dels särskilda kompetenser som att t.ex. ta fram motiv i datorn, men vi kan heller aldrig bli för många som kommer in utan förkunskaper och bara målar på. Det är kanske lätt att tänka att ’’tifogruppen verkar greja det ändå’’, men din hjälp är alltid behövd om du så bara har några timmar att lägga per fixtillfälle. Det smidigaste sättet att börja tifofixa är att komma fram till något av souvenirborden bakom Sofialäktaren i halvtid. Där står folk som känner de ansvariga i Sofia Tifo. Annars går det att maila oss på sofialaktarentifo@gmail.com

5. VILKEN ÄR DIN FÖRENINGS BÄSTA TIFO ENLIGT DIG OCH VARFÖR?
Jag hade tänkt välja ’’Stockholm tillhör oss’’ i sista derbyt på Råsunda för att få in en lite äldre korre, men landar nog ändå i 110-årstifot för Stockholms Stadion från Bajen hemma i fjol. Jag känner att jag vill nämna det för att det dels uppmärksammade ett viktigt jubileum, men också för att det är en sorts koreografi där man lyckades väva in flera olika tifo-element i en väldigt lyckad helhet enligt mig. Arrangemanget jobbade först med stilrenhet och lyfte sedan in en detaljrik OH, för att sedan övergå i ett bengalinferno där bakom. Både kortsidan och långsidan användes i detta. En annan fin aspekt tycker jag är hur tifot hyllade vårhistoria, i samma veva som det med finess tryckte dit asen på andra sidan utan att ens nämna dem.