Publicerad 17 januari, 2020

Villkorstrappan börjar med polisnotornas avskaffande

För att förstå Villkorstrappan ordentligt behöver vi gå tillbaka lite i tiden. Den 1 januari 2014 avskaffades modellen med de så kallade polisnotorna efter att den fått mycket kritik från idrottsrörelsen. I samband med det kom Polismyndigheten och idrottens aktörer i form av Svensk Elitfotboll (SEF), Svenska FotbollFörbundet (SvFF), Svenska Hockeyligan (SHL), Svenska ishockeyförbundet och Svenska bandyförbundet överens om att arbeta mer med långsiktighet, dialog och samverkan för att minska antalet ordningsstörningar i samband med idrottsevenemang. Modellen fick namnet En nationell strategi för att minska otrygghet, brott och ordningsstörningar i samband med idrottsevenemang, 2014-2017. Den här strategin skulle man sedan arbeta efter under tre års tid.

I strategin anges bland annat att man ska stärka och stödja en positiv läktarkultur och konstruktiv dialog och att Polisen tillsammans med samtliga aktörer ska ta fram strategier för att minska otrygghet, brott och polisiära insatser.

I arbetet deltog också projektet Enable, som verkar för att problemet med ordningsstörningar kring idrott ska bemötas genom evidens- och forskningsbaserade metoder.

Polisen har valt att sekretessbelägga alla uppgifter om brott och ordningsstörningar men den breda uppfattningen bland fotbollens olika aktörer är att det under dessa år skedde en klar förbättring av ordningsläget kring matcher.

Statskontoret granskning visar att Polisens kostnader är oförändrade

Mindre än ett år efter att den här strategin trädde i kraft gjorde Statskontoret en granskning av Polisens arbete efter att polisnotorna avskaffats. I rapporten 2015:27 Den ifrågasatta avgiften – Om arrangörers skyldighet att ersätta Polisens bevakningskostnader så slår Statskontoret fast att Polisens kostnader inte minskat och utgifterna inte ökat sedan man tog bort polisnotorna. Statskontoret skriver i rapporten att de inte fått tag i uppgifter om kostnader från Polismyndigheten och att denna slutsats dragits endast baserat på vad polisregionerna har uppgett.

Rapporten slår också fast – och det är nu vi börjar skönja ursprunget till Villkorstrappan – att Polisen bör arbeta aktivt med villkorsskrivning för arrangemang. Statskontoret slår också fast att möjligheten att arbeta mer aktivt med villkorsskrivning är beroende av den förbättrade relationen mellan arrangör och myndighet. Syftet är att föra över ansvaret till arrangören i så stor utsträckning som möjligt.

Under granskningen besöker författarna av rapporten endast en fotbollsmatch, derbyt mellan Djurgården och AIK på Tele2 år 2015. Under derbyt utsatte poliser delar av AIK:s tifogrupp för övervåld och människor blev tvingade ut på motorvägen efter matchen. Ett stockholmsderby som knappast är representativt för andra stockholmsderbyn och framförallt inte representativt för hur fotbollsmatcher i Sverige ser ut överlag.

Rapporten ifrån Statskontoret mynnar ut i PM 2016:21 där den så kallade Villkorstrappan först beskrivs.

Villkortrappans två delar – åtgärdstrappan och villkorsstegen

Villkorstrappan består av två delar. Åtgärdstrappan och villkorsstegen. I åtgärdstrappan finns följande steg:
A. Basen, vilken är anordnarens åtgärder
B. Villkor som meddelas från Polismyndigheten
Del av B. Villkorsstegen (stegring av Polismyndighetens villkor efter uppföljning av arrangemang)
C. Komplettering med resurser från Polismyndigheten
D. Förbud av den offentliga tillställningen
E. Upplösning av offentlig tillställning

Följande är exempel på villkor i PM 2016:21:

• Under vilken tid en tillställning får pågå.
• Arrangemangsområdets utformning och bemanning i detta område.
• Platsens utformning av inhägnader och belysning.
• Minsta antal ordningsvakter, publikvärdar och funktionärer, deras uppgifter och tjänstgöringsområde.
• Insynsskyddad kroppsvisitation.
• Att kroppsvisitation av besökare vid insläppen ska genomföras av ordningsvakter.
• Att kroppsvisitation, på grundval av samtycke, ska utföras på ett sådant noggrant sätt så att otillåtna föremål, t.ex. pyroteknik och knivar, upptäcks.
• Tekniska hjälpmedel för att genomföra säkerhetskontroller.
• Anordnarens ordningshållande åtgärder vid in- och utpassering, t.ex. för att separera supportergrupperingar.
• Sektionering av ståplatsläktare och andra läktarsektioner som möjliggör för anordnarens personal, räddningstjänst, ambulans och polis att arbeta och ingripa på läktarna.
• Att viss av Polismyndigheten bestämd text läses upp med hjälp av arenans högtalare och visas på mediakuber för att tydliggöra för publiken att vissa handlingar är otillåtna t.ex. att pyroteknik inte får användas.
• Närvaro av personal från räddningstjänsten.
• Åtgärder för att skydda de närvarande mot brandfara och placering av brandsläckningsanordningar.
• Att arrangören har en organisation som har möjlighet att ingripa i händelse av brand och andra olyckor samt assistera vid utrymning.
• Antalet toaletter och parkeringsplatser.
• Begränsningar av antalet personer på ståplatsläktarna, andra läktarsektioner eller på arenan.

Villkorsstegen är också utformad som en trappa men här består trappstegen av villkor som Polisen anser att arrangören ska leva upp till. Det kan till exempel vara att Polisen inför ett villkor, exempelvis samtyckesvisitation, och sedan utvärderar om villkoret har gett önskat resultat. Beroende av vad Polisens utvärdering kommer fram till kan villkoret sedan skärpas, vara kvar, mildras eller tas bort helt. I exemplet med visitationer skulle en skärpning av samtyckesvisitation till exempel kunna innebära insynsskyddad samtyckesvisitation.

Villkorstrappan lever inte upp till kravet om dialog i PM 2016:21

I PM 2016:21 står det tydligt att alla villkor ska tas fram i samarbete med arrangörerna. Att modellen bygger på god dialog, att varje villkor ska prövas efter varje offentlig tillställning och även att varje villkorsskrivning ska vara förutsägbar, proportionerlig och ändamålsenlig. (Det här samarbetet har enligt vår uppfattning inte fungerat så som PM:et förskriver, mer om det längre ner i texten.)

Varför just nu?

Men varför hände inget innan 2019? Beslutet togs ju redan 2016? Det finns inget rakt svar på den frågan utöver möjliga personalförflyttningar på ansvarsposter inom Polisen. Vissa poliser som var med i samband med att Polisen förlorade striden om polisnotorna har återvänt. Polisen valde även att vänta ut perioden 2014-2017 där myndigheten ju arbetade tillsammans med idrotten.

Utöver dessa eventuella orsaker så finns det ytterligare en trolig orsak. Riksidrottsförbundet (RF) gick emellan och gjorde en egen överenskommelse med Polisen i augusti 2018. Denna överenskommelse är ett ganska knapphändigt dokument som inte riktigt beskriver hur eller vad som ska göras. Många av skrivningarna från strategin 2014-2017 återfinns men den stora skillnaden är att dialogen alltså lyfts till RF istället för berörda parter.

Nytt inriktningsbeslut i maj 2019 förvärrar läget

Efter protester från ett i stort sett enat Fotbollssverige mot de första villkorsskrivningarna, OH-förbudet och ”samtyckesvisitationen” och strax innan ett möte mellan SEF och Polisen så tas den 17 maj 2019 ett inriktningsbeslut hos Polismyndigheten. Under mötet mellan myndigheten och SEF informerar Polisen inte om att ett inriktningsbeslut redan är taget.

I inriktningsbeslutet säger Polismyndigheten i princip att de ska fortsätta arbeta på samma sätt men nämner inte samarbete eller dialog som en lika viktig del. Istället uttrycker Polisen att de förväntar sig god dialog med arrangören som om att dialog var något som arrangören förväntas bidra med.
Beslutet nämner däremot fler villkor och hårdare tolkning av dessa. Här pekas också publikminskning ut som något som ska genomföras om andra villkor inte hjälper. Det står även att myndigheten avser polisanmäla arrangörer om det förekommer pyroteknik. Detta oavsett om arrangören har uppfyllt sina åtaganden.

Inriktningsbeslutet ligger alltså inte i linje med PM 2016:21 vilket är märkligt då PM:et kommer från en högre instans än inriktningsbeslutet.

Kammarrätten ogiltigförklarar ett av Villkorstrappans steg

Den 6 november 2019 avkunnade kammarrätten i en dom att Polisen inte får ha villkor som lyder så som de är uttryckta i inriktningsbeslutet från maj 2019. Specifikt är det villkoret som formuleras ”Anordnaren ansvarar för att pyrotekniska varor inte kan föras in på arenan/idrottsanläggningen” som domstolen har förklarat ogiltigt. Vad domen kommer få för effekter vet vi ännu inte men sannolikt har den ingen påverkan på villkor kopplade till exempelvis publikkapacitet, visitationskrav eller OH-förbud.

Forskningen är kritisk mot Villkorstrappan

Forskningsprojektet Enable och forskare knutna till Enable är mycket kritiska mot Villkorstrappan då det saknas evidens för att Polisens nya, hårdare linje kommer att leda till något positivt. Den är inte förutsägbar, den uppfattas inte som legitim, proportionerlig eller ändamålsenlig och skapar bara mer misstroende mellan parterna. Forskare från Enable Sverige kom nyligen med forskningsrapporten “Decidedly frosty”: Conflict and cooperation in the management of Swedish elite football matches som innehåller en detaljerad analys av hur Polisens nya strategi hittills har fallit ut.

Polisen vill se tomma läktare

Om tillståndsgivningen fortsätter på den inslagna vägen kommer vi till slut ha tomma ståplatsläktare i Sverige. Det säger även Polisen. I ett möte mellan Allmänna Supporterklubben och Polismyndigheten så framförde de att Polisen nationellt hade velat se tomma läktare i Stockholm redan i omgång 4 av årets allsvenska.

Polisen pekar gärna på pyrotekniken när de diskuterar Villkorstrappan men det här handlar inte endast om pyroteknik. Det uttalade målet från polismyndigheten är att det ska förekomma noll ordningsstörningar på fotbollsläktarna. Pyroteknik är en väldigt synlig ordningsstörning (att utan tillstånd använda sig av pyroteknik i samband med idrottsevenemang är ett brott mot ordningslagen) men när en överförfriskad person avvisas innan denne ens kommit in på läktaren så är även det något som räknas som en ordningsstörning. Trots att personen i fråga de facto inte har stört ordningen inne på arenan.

Polisen ser själva att Villkorstrappan har gett en negativ utveckling

De möten som skett mellan supportrar och myndigheten går att sammanfatta så här:

• Polisen ser inga positiva effekter av nuvarande arbetssätt utan de ser att ordningsläget har förvärrats.
• Polisen kommer att fortsätta arbeta på samma sätt trots uteblivna positiva effekter.
• Poliser på operativ nivå tror inte att nuvarande villkorstrappa kommer ge några positiva effekter.

Centralt hävdar dock Polisen att Villkorstrappan har varit en framgång trots överväldigande bevis på motsatsen.

Polisens åsikt är att beslut de själva har tagit inte går att ändra på. De har i möten gång på gång hänvisat till sina inriktningsbeslut som lagstiftning. I Sverige stiftas lagar av Riksdagen och inte av myndigheter så Polisens syn på sina egna interna beslut är allvarlig och ett demokratiproblem. Inte endast ett problem för fotbollen.

Det enda positiva från Polisens sida är att de har velat titta på hur de skulle kunna underlätta för legal pyroteknik som faktiskt skulle kunna vara acceptabel även ifrån supporterhåll. Det skulle då ske genom att lätta upp kraven som ställs vid en tillståndsansökan.
Tyvärr har det arbetet satts på paus. Att arbetet sätts på paus är ingenting som förvånar då tidigare initiativ av samma typ har avbrutits eller som i fallet med containertesterna manipulerats så att effekten har blivit den motsatta.

Vägen framåt är opinionsbildning och överklaganden

Vi tror att vägen framåt är fortsatt hårt, men konstruktivt, motstånd genom opinionsbildning. Polisen lär inte ändra sig utan ändringen behöver komma genom exempelvis politiken. Den 8 november 2019 lade vi i SFSU tillsammans med SEF fram ett gemensamt förslag till inrikesministern. Förslaget gäller en nationell samordnare som ska ta ett helhetsgrepp kring konflikten mellan fotbollen och Polisen. Mer om förslaget på hittar du här.

Vi ser också väldigt positivt på riksdagsmotion 2019/20:796 som handlar om att genomlysa Polisens arbetssätt gentemot supportrar och klubbar vid arrangemang och som miljöpartisterna Gustav Fridolin, Emma Hult och Lorentz Tovatt har lagt fram.

Det är viktigt att vi supportrar, tillsammans med våra klubbar, gör så mycket som möjligt för att underlätta för politikerna att rösta rätt i den här typen av frågor. Det kan vi göra genom opinionsbildning men också genom att ta kontakt med politiker i Sveriges riksdag.

En annan väg framåt är genom överklaganden och rättsliga processer vilket domen i kammarrätten är ett bevis på. Att överklaga till kammarrätten är dyrt, svårt och ställer stora krav på klubbarna men det är viktigt att det görs och att villkoren prövas rättsligt.

Villkorstrappan hör hemma i historien

Sammanfattningsvis kan sägas att Villkorstrappan bygger på förlegad, och från början, osäkra data. Den har haft en negativ påverkan på ordningsläget kring fotbollsmatcher och framstår i ljuset av detta mer som en form av kollektiv bestraffning av hela Fotbollssverige. I den enda rättsprocessen gällande trappans villkor som hittills avgjorts i högre instans så har den funnits ogiltig och den anses inte legitim i Fotbollssverige.

Villkorstrappan bör omedelbart omformas i grunden eller förpassas till historien i sin helhet.

(Originaltext: Allmänna Supporterklubben)