Publicerad 22 februari, 2015

Ålder: 48
Lag: Hammarby
Medlem av vilken supportergruppering: Söderkisar

Varför tog du dig an uppdraget som ordförande i SFSU?

Hammarbysupportrar var drivande bakom försöket att få till en fungerande supporterunion, och jag hade precis samlat alla olika Hammarbygrupperingar under ett och samma forum, BajenGruppen.

Jag var helt enkelt så djupt engagerad med både tid och kraft vid denna tid och BG var drivande inom de stora, gemensamma supporterfrågorna, såsom 51 % -spärren, det strikta ansvaret och kostnaderna för bortalagen, ståplatsreduceringen, pyro, avsparks/teve-tider, polisfrågorna, huliganlagen, säkerhets- och servicefrågorna på arenorna, våra klubbrepresentanters arbete inom SEF med mera. Och i diskussioner med politiker, polisen, media och över klubbgränserna med andra klubbars styrelse- och supporterrepresentanter.

Bland annat hade vi börjat med gemensamma samtal mellan Hammarbys, AIK:s och Djurgårdens supporterrepresentanter (G3) om gemensamma strategier i dessa frågor.

Vad var det viktigaste SFSU åstadkom under din mandatperiod?

Eftersom jag var den allra första officiella ordföranden, och SFSU-medlemmarna fortfarande var rivaliserande supportrar som var ovana vid gemensamma diskussioner och strategier, och eftersom ett tidigare försök att bilda en supporterunion gått i graven på grund av just rivalitetens söndrande kraft, så kände jag att mitt uppdrag bestod av två delar.

1. Att skapa möjligheter för SFSU att överleva på sikt. Genom att snabbt hitta gemensamma och kraftfulla problem att enas kring och en tydlig fiende att kämpa emot. Vilket var ganska enkelt vid den här tidpunkten. 51 % -procentsfrågan, ståplats, pyro, huliganlagen, det var bara att välja. Och fienden var lika tydlig: förbundet/SEF, de egna klubbstyrelserna, polisen, politikerna, media med flera. Och jag hade en klar och tydlig lista på angelägna frågor och svar som jag presenterade för SFSU:s medlemmar innan jag blev vald.
2. Att bereda väg för nästa ordförande/styrelse. Jag såg det ungefär såhär: i en revolution så är det sällan eller aldrig samma personer som står på barrikaderna och startar och genomför en revolution, som de som sedan förvaltar det nya som följer efteråt. Och jag är bättre på att dra igång revolutioner än att förvalta dem. Jag är en uppviglare, en jobbig och envis jävel när det behövs. Jag ville skaka om tröttmössorna som satt som makthavare på alla håll och kanter, och jag ville se förändringar, snabbt.

Jag tror att jag lyckades ganska bra med det. SFSU blev en faktor redan från start. Även om främst SvFF och SEF försökte ignorera oss, genom att först ge sken av att vilja ha ett samarbete och dialog men sedan försökte tiga ihjäl oss. I tron att vi skulle tappa luft och tappa fart och kanske till och med självdö.

Där tror jag att jag fyllde en funktion, jag såg till att vi bet oss fast och att vi trummade på och gjorde oss synliga och jobbiga, på barrikaderna om man ska uttrycka sig lite dramatiskt. Men samtidigt gjorde jag mig omöjlig i ett längre perspektiv. Så det ideala är att människor som jag tar första striden, river murar, öppnar dörrar med mera, och andra, mindre befläckade personer tar över. Och där tycker jag personligen att SFSU verkligen har lyckats alldeles strålande.

Dessutom saknade jag den mångåriga erfarenhet av supporterarbete som till exempel Victor Capel, Tony Ernst och andra såsom Anders Almgren, bröderna Solér, Kalle Lundén med flera kan bidra med. Och det är möjligt att mitt stridbara, yviga manér varit negativt för SFSU i något sammanhang, men totalt sätt är jag övertygad om att det varit positivt för att vi skulle kunna få den rivstart som man ändå måste säga att vi har fått.

Vad är du mest stolt över?

Förutom ovanstående? Jag har i efterhand fått besked från några med insyn att effekterna av bortaresebojkotten har varit massiva. På många sätt blev den tydligen ett startskott på flera viktiga processer som lett till, och kommer att leda till, flera av de positiva förändringar som skett och sker inom svensk fotboll. Tydligen skapade bojkotten en insikt hos svensk fotbolls makthavare om att det inte fungerade att bara ignorera supporterkrafterna längre.

Vad anser du om SFSU:s utveckling?

Fullständigt strålande. Att få ett litet lands rivaliserande och tidigare oorganiserade supporterkrafter att nå den nivå och de resultat som SFSU nått är fantastiskt. Dessutom ideellt. Jag hade ju redan från start en vision om att vi snarast skulle försöka få in kapital i SFSU för att kunna etablera ett eget kansli och med avlönade medarbetare, för att kunna driva våra frågor ännu kraftfullare och effektivare. Jag tror fortfarande på detta, men i skenet av att vi inte är där ännu så måste jag säga att Victor Capels och Tony Ernsts styrelser och medarbetare har nått fantastiska resultat. Ska bli väldigt spännande att följa i fortsättningen då svensk fotboll på många sätt håller på att förändras i grunden just nu. Ut med det gamla och in med det nya, typ.

 Vad tror du blir SFSU:s största utmaning framöver?

Att ge Tony Ernst och hans styrelse/nätverk de förutsättningar och det bränsle som behövs för att orka köra ett tag till. Trots allt finns det bara ett fåtal med den kompetensen och erfarenheten som behövs för att vara framgångsrik i det här arbetet.